lördag 23 november 2013

Teater Trixter / Drömfångare / Narko / 2013-2015

Projektledare för  Drömfångare är sedan starten Karin Blixt och Petra Revenue. I höst har ytterligare en projektledare tillkommit. Diana Storåsen. Diana är konstnär och fotograf. Ibland förvandlas hon till Petrina.

Vad handlar Drömfångare om?

Fantasierna vi delar. Tvångsföreställningarna. Drömmarna. Arketyperna. I drömmen är vi alla lika, eller är vi det? Upplöser drömmarna klass, kön identitet? Har drömmen en egen estetik? Påverkas drömmen av åldrande?
Vilka broar finns mellan drömmen och det vakna livet? Är det konsten? Hur ser drömmarna ut just här och nu? Drömvärlden är en plats vi inte kontrollerar på samma sätt som den verkliga världen. Ändå kan vi tala om och gestalta den. Tillsammans.

Drömfångare är ett konstprojekt som sträcker sig från januari 2013 fram till våren 2015. DU kan delta om du är en drömmare!
Vill du ha/har fått en drömdagbok? Kontakta oss på www.trixterfordreamers.n.nu


Vem är NARKO?

Kan man skapa en fullödig karaktär av flera människors erfarenheter och lära känna henne på djupet, utan att träffa henne? Det är det dags att ta reda på nu. Det material, de samtal och de drömska besök vi gjort under våren utgör grunden för Narkos personlighet. Du kan vara med och bygga resten, du kan ge henne en av dina drömmar om du vill. Ett minne, en erotisk fantasi, en sorg. Du kan bli hennes vän eller brevvän.

Fred&Di Gallery, DIY, StreetArt Gallery -wherever you are!



REYKJAVIK, ISLAND


                                                           BERLIN, TYSKLAND

GÖTEBORG, SVERIGE


Glasflickans blick, foto och video utställning på Teater Trixter, våren 2013

Utställningen Glasflickans blick växte fram i samklang med pjäsen "Man av glas" som visades på Teater Trixter 2013. 
Valet av bilderna genljuder tonen i pjäsen, sökande efter identitet.

"Att vara eller icke vara." Det är frågan. Det är klyschan. Det är verkligheten, är pjäsen.
Smälta samman med; det påtvingade, sin omgivning, det inre.
 Intet och något. Vara sitt namn, sitt ansikte, ansiktslös.


Diana arbetar med analogt foto. Fotografierna är till en viss del iscensatta medan formen för hur de skapas i den analoga filmen söker slumpen, genom överexponering, ljusinsläpp och rörelse. Samspelet mellan viljan och det oförutsägbara.
Hennes videoverk är ett utryck för den monotona rörelsen kontra stillheten, förändring kontra det konstanta.

Utställningen blir en form av installation. Här knyts fotografierna och det lilla rummet med de 2 videoverken, ”Gunga/När jag var liten ville jag bli stor, nu när jag är stor vill jag bli liten” och ”Hoppa”, ihop av en större subtil projektion mitt i lokalen ”Ljusdans”

Länk: http://www.trixter.se/#!diana-storsen/c22wj

Reök Szeged, Ungern, Samlingsutställning 2012