Jag experimenterar med film och min röst. Det stilla, rörliga, enade och förlorade. Det paradoxala, ambivalenta, det ständigt pulserande...där något gör det motsatta synligt.
torsdag 13 november 2014
LJUSDANS-SÅNG / VIDEOLOOP
Jag experimenterar med film och min röst. Det stilla, rörliga, enade och förlorade. Det paradoxala, ambivalenta, det ständigt pulserande...där något gör det motsatta synligt.
PULS
Videoinstallationen; Ljusdans, i ett samarbete med Mikael Bojén, ljudkonstnären med det lågmälda tilltalet, som i samklang med videoverket spelar kompositionen; Diskreta Ljud.
Vi har döpt vårt samarbete/verk till; PULS.
Hösten 2013 visades verket för första gången i Lagerhusets Black Box.
Vi visar detta verk på Konstepidemin/ Pannrummet i april-15
I Pannrummet kommer vi att placera sju svarta sacco-säckar på golvet, där vi inbjuder publiken att stanna upp ett tag för att se och lyssna till PULS.
KLÄNNINGEN-KORTFILM 2014-2015
KLÄNNINGEN/PILOTFILM/SKISS
KLÄNNINGEN, är en kortfilm, privatproducerad film i samarbete med Okimono (www.okimono.se) och Film i väst/ Mixed Minds
Diana Storåsen är kvinnan bakom filmen. Detta är en pilotfilm/skiss av "Klänningen", ett relationsdrama som utspelar sig i en dockskåpsmiljö uppbyggd i full skala. Med specialbyggd scenografi samt rekvisita. Den färdiga filmen har skådespelare (ej dockor).Klänningen
Längd: ca 15 min
Format: Canon 7D, Canon 5D, Black Magic
Regi & Manuskript: Diana Storåsen
Produktion: Okimono
Skådespelare: Ylva Gallon och Claudio Salgado
Fadd: Erika von Wiessenberg
Foto: Martin Norberg, Diana Storåsen
Scenografi: Diana Storåsen
Kostym: Anna Melin
Ljud: Björn Knutsson
Klipp: Raheleh Ka
Musik: Klassiskt, piano, ex: Chopin
Synopsis
Relationsdrama. Ett par i 40-års ålder avslutar sin relation. Vad har skapat situationen?
Dramat utspelar sig i ett rum som har karaktären av ett dockskåp.
Rekvisita kommer vara special-tillverkad och har något under- och överdimensionerade proportioner. Skalförskjutning. Där skådespelarna möter objekt som skapar något drömskt och absurt.
Jag söker efter absurditeten via den allvarsamma dialogen i kontrast med den förhöjda miljön.
En tvist i tid och rum.
Jag kommer att arbeta mycket med stämningen genom närbilder av föremål, blickar mellan karaktärerna och kroppsspråk. Det outsagda.
Tiden är irrelevant, fönstren används för projektioner av minnesbilder och animerade scener som pågår parallellt med dialogen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)