torsdag 13 november 2014

LJUSDANS-SÅNG / VIDEOLOOP



Jag experimenterar med film och min röst. Det stilla, rörliga, enade och förlorade. Det paradoxala, ambivalenta, det ständigt pulserande...där något gör det motsatta synligt.
PULS

Videoinstallationen; Ljusdans, i ett samarbete med Mikael Bojén, ljudkonstnären med det lågmälda tilltalet, som i samklang med videoverket spelar kompositionen; Diskreta Ljud.
Vi har döpt vårt samarbete/verk till; PULS.
Hösten 2013 visades verket för första gången i Lagerhusets Black Box.

Vi visar detta verk på Konstepidemin/ Pannrummet i april-15

I Pannrummet kommer vi att placera sju svarta sacco-säckar på golvet, där vi inbjuder publiken att stanna upp ett tag för att se och lyssna till PULS.

KLÄNNINGEN-KORTFILM 2014-2015



KLÄNNINGEN/PILOTFILM/SKISS

 

KLÄNNINGEN, är en kortfilm, privatproducerad film i samarbete med Okimono (www.okimono.se) och Film i väst/ Mixed Minds
Diana Storåsen är kvinnan bakom filmen. Detta är en pilotfilm/skiss av "Klänningen", ett relationsdrama som utspelar sig i en dockskåpsmiljö uppbyggd i full skala. Med specialbyggd scenografi samt rekvisita. Den färdiga filmen har skådespelare (ej dockor).

Klänningen

Längd: ca 15 min

Format: Canon 7D, Canon 5D, Black Magic

Regi & Manuskript: Diana Storåsen

Produktion: Okimono

Skådespelare: Ylva Gallon och Claudio Salgado

Fadd: Erika von Wiessenberg

Foto: Martin Norberg, Diana Storåsen

Scenografi: Diana Storåsen

Kostym: Anna Melin

Ljud:  Björn Knutsson

Klipp: Raheleh Ka

Musik: Klassiskt, piano, ex: Chopin





Synopsis
Relationsdrama. Ett par i 40-års ålder avslutar sin relation.  Vad har skapat situationen?
Dramat utspelar sig i ett rum som har karaktären av ett dockskåp.

Rekvisita kommer vara special-tillverkad och har något under- och överdimensionerade proportioner. Skalförskjutning. Där skådespelarna möter objekt som skapar något drömskt och absurt.

Jag söker efter absurditeten via den allvarsamma dialogen i kontrast med den förhöjda miljön.

En tvist i tid och rum.
Jag kommer att arbeta mycket med stämningen genom närbilder av föremål, blickar mellan karaktärerna och kroppsspråk.  Det outsagda.
Tiden är irrelevant, fönstren används för projektioner av minnesbilder och animerade scener som pågår parallellt med dialogen.