Jag experimenterar med film och min röst. Det stilla, rörliga, enade och förlorade. Det paradoxala, ambivalenta, det ständigt pulserande...där något gör det motsatta synligt.
torsdag 13 november 2014
LJUSDANS-SÅNG / VIDEOLOOP
Jag experimenterar med film och min röst. Det stilla, rörliga, enade och förlorade. Det paradoxala, ambivalenta, det ständigt pulserande...där något gör det motsatta synligt.
PULS
Videoinstallationen; Ljusdans, i ett samarbete med Mikael Bojén, ljudkonstnären med det lågmälda tilltalet, som i samklang med videoverket spelar kompositionen; Diskreta Ljud.
Vi har döpt vårt samarbete/verk till; PULS.
Hösten 2013 visades verket för första gången i Lagerhusets Black Box.
Vi visar detta verk på Konstepidemin/ Pannrummet i april-15
I Pannrummet kommer vi att placera sju svarta sacco-säckar på golvet, där vi inbjuder publiken att stanna upp ett tag för att se och lyssna till PULS.
KLÄNNINGEN-KORTFILM 2014-2015
KLÄNNINGEN/PILOTFILM/SKISS
KLÄNNINGEN, är en kortfilm, privatproducerad film i samarbete med Okimono (www.okimono.se) och Film i väst/ Mixed Minds
Diana Storåsen är kvinnan bakom filmen. Detta är en pilotfilm/skiss av "Klänningen", ett relationsdrama som utspelar sig i en dockskåpsmiljö uppbyggd i full skala. Med specialbyggd scenografi samt rekvisita. Den färdiga filmen har skådespelare (ej dockor).Klänningen
Längd: ca 15 min
Format: Canon 7D, Canon 5D, Black Magic
Regi & Manuskript: Diana Storåsen
Produktion: Okimono
Skådespelare: Ylva Gallon och Claudio Salgado
Fadd: Erika von Wiessenberg
Foto: Martin Norberg, Diana Storåsen
Scenografi: Diana Storåsen
Kostym: Anna Melin
Ljud: Björn Knutsson
Klipp: Raheleh Ka
Musik: Klassiskt, piano, ex: Chopin
Synopsis
Relationsdrama. Ett par i 40-års ålder avslutar sin relation. Vad har skapat situationen?
Dramat utspelar sig i ett rum som har karaktären av ett dockskåp.
Rekvisita kommer vara special-tillverkad och har något under- och överdimensionerade proportioner. Skalförskjutning. Där skådespelarna möter objekt som skapar något drömskt och absurt.
Jag söker efter absurditeten via den allvarsamma dialogen i kontrast med den förhöjda miljön.
En tvist i tid och rum.
Jag kommer att arbeta mycket med stämningen genom närbilder av föremål, blickar mellan karaktärerna och kroppsspråk. Det outsagda.
Tiden är irrelevant, fönstren används för projektioner av minnesbilder och animerade scener som pågår parallellt med dialogen.
lördag 23 november 2013
Teater Trixter / Drömfångare / Narko / 2013-2015
Vad handlar Drömfångare om?
Fantasierna vi delar. Tvångsföreställningarna.
Drömmarna. Arketyperna. I drömmen är vi alla lika, eller är vi det?
Upplöser drömmarna klass, kön identitet? Har drömmen en egen estetik?
Påverkas drömmen av åldrande?
Vilka broar finns mellan drömmen och det vakna livet?
Är det konsten? Hur ser drömmarna ut just här och nu? Drömvärlden är en
plats vi inte kontrollerar på samma sätt som den verkliga världen. Ändå
kan vi tala om och gestalta den. Tillsammans.
Drömfångare är ett konstprojekt som sträcker sig från januari 2013 fram till våren 2015. DU kan delta om du är en drömmare!
Vill du ha/har fått en drömdagbok? Kontakta oss på www.trixterfordreamers.n.nu
Vem är NARKO?
Kan man skapa en fullödig karaktär av flera människors
erfarenheter och lära känna henne på djupet, utan att träffa henne? Det
är det dags att ta reda på nu. Det material, de samtal och de drömska
besök vi gjort under våren utgör grunden för Narkos personlighet. Du
kan vara med och bygga resten, du kan ge henne en av dina drömmar om du
vill. Ett minne, en erotisk fantasi, en sorg. Du kan bli hennes vän
eller brevvän.
Glasflickans blick, foto och video utställning på Teater Trixter, våren 2013
Utställningen Glasflickans blick växte fram i samklang med pjäsen "Man av glas" som visades på Teater Trixter 2013.
Valet av bilderna genljuder tonen i pjäsen, sökande efter identitet.
"Att vara eller icke vara." Det är frågan. Det är klyschan. Det är verkligheten, är pjäsen.
Smälta samman med; det påtvingade, sin omgivning, det inre.
Intet och något. Vara sitt namn, sitt ansikte, ansiktslös.
Diana arbetar med analogt foto. Fotografierna är till en viss del iscensatta medan formen för hur de skapas i den analoga filmen söker slumpen, genom överexponering, ljusinsläpp och rörelse. Samspelet mellan viljan och det oförutsägbara.
Hennes videoverk är ett utryck för den monotona rörelsen kontra stillheten, förändring kontra det konstanta.
Utställningen blir en form av installation. Här knyts fotografierna och det lilla rummet med de 2 videoverken, ”Gunga/När jag var liten ville jag bli stor, nu när jag är stor vill jag bli liten” och ”Hoppa”, ihop av en större subtil projektion mitt i lokalen ”Ljusdans”
Länk: http://www.trixter.se/#!diana-storsen/c22wj
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
