Utställningen Glasflickans blick växte fram i samklang med pjäsen "Man av glas" som visades på Teater Trixter 2013.
Valet av bilderna genljuder tonen i pjäsen, sökande efter identitet.
"Att vara eller icke vara." Det är frågan. Det är klyschan. Det är verkligheten, är pjäsen.
Smälta samman med; det påtvingade, sin omgivning, det inre.
Intet och något. Vara sitt namn, sitt ansikte, ansiktslös.
Diana arbetar med analogt foto. Fotografierna är till en viss del iscensatta medan formen för hur de skapas i den analoga filmen söker slumpen, genom överexponering, ljusinsläpp och rörelse. Samspelet mellan viljan och det oförutsägbara.
Hennes videoverk är ett utryck för den monotona rörelsen kontra stillheten, förändring kontra det konstanta.
Utställningen blir en form av installation. Här knyts fotografierna och det lilla rummet med de 2 videoverken, ”Gunga/När jag var liten ville jag bli stor, nu när jag är stor vill jag bli liten” och ”Hoppa”, ihop av en större subtil projektion mitt i lokalen ”Ljusdans”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar