LJUSDANS-SÅNG / VIDEOLOOP

Jag experimenterar med film och min röst. Det stilla, rörliga, enade och förlorade. Det paradoxala, ambivalenta, det ständigt pulserande...där något gör det motsatta synligt.

PULS

Videoinstallationen; Ljusdans, i ett samarbete med Mikael Bojén, ljudkonstnären med det lågmälda tilltalet, som i samklang med videoverket spelar kompositionen; Diskreta Ljud.
Vi har döpt vårt samarbete/verk till; PULS.
Hösten 2013 visades verket för första gången i Lagerhusets Black Box.

Vi visar detta verk på Konstepidemin/ Pannrummet i april-15

I Pannrummet kommer vi att placera sju svarta sacco-säckar på golvet, där vi inbjuder publiken att stanna upp ett tag för att se och lyssna till PULS.

KLÄNNINGEN-KORTFILM 2014-2015

KLÄNNINGEN/PILOTFILM/SKISS

 

KLÄNNINGEN, är en kortfilm, privatproducerad film i samarbete med Okimono (www.okimono.se) och Film i väst/ Mixed Minds

http://www.kulturivast.se/film/nyheter/5-x-mixed-minds-kultur-i-vast-bjuder-in-till-oppet-samtal

Diana Storåsen är kvinnan bakom filmen. Detta är en pilotfilm/skiss av "Klänningen", ett relationsdrama som utspelar sig i en dockskåpsmiljö uppbyggd i full skala. Med specialbyggd scenografi samt rekvisita. Den färdiga filmen har skådespelare (ej dockor).

Klänningen

Längd: ca 15 min

Format: Canon 7D, Canon 5D, Black Magic

Regi & Manuskript: Diana Storåsen

Produktion: Okimono

Skådespelare: Ylva Gallon och Claudio Salgado

Fadd: Erika von Wiessenberg

Foto: Martin Norberg, Diana Storåsen

Scenografi: Diana Storåsen

Kostym: Anna Melin

Ljud:  Björn Knutsson

Klipp: Raheleh Ka

Musik: Klassiskt, piano, ex: Chopin





Synopsis
Relationsdrama. Ett par i 40-års ålder avslutar sin relation.  Vad har skapat situationen?
Dramat utspelar sig i ett rum som har karaktären av ett dockskåp.

Rekvisita kommer vara special-tillverkad och har något under- och överdimensionerade proportioner. Skalförskjutning. Där skådespelarna möter objekt som skapar något drömskt och absurt.

Jag söker efter absurditeten via den allvarsamma dialogen i kontrast med den förhöjda miljön.

En tvist i tid och rum.
Jag kommer att arbeta mycket med stämningen genom närbilder av föremål, blickar mellan karaktärerna och kroppsspråk.  Det outsagda.
Tiden är irrelevant, fönstren används för projektioner av minnesbilder och animerade scener som pågår parallellt med dialogen.

Teater Trixter / Drömfångare / Narko / 2013-2015

Projektledare för  Drömfångare är sedan starten Karin Blixt och Petra Revenue. I höst har ytterligare en projektledare tillkommit. Diana Storåsen. Diana är konstnär och fotograf. Ibland förvandlas hon till Petrina.

Vad handlar Drömfångare om?

Fantasierna vi delar. Tvångsföreställningarna. Drömmarna. Arketyperna. I drömmen är vi alla lika, eller är vi det? Upplöser drömmarna klass, kön identitet? Har drömmen en egen estetik? Påverkas drömmen av åldrande?

Vilka broar finns mellan drömmen och det vakna livet? Är det konsten? Hur ser drömmarna ut just här och nu? Drömvärlden är en plats vi inte kontrollerar på samma sätt som den verkliga världen. Ändå kan vi tala om och gestalta den. Tillsammans.

Drömfångare är ett konstprojekt som sträcker sig från januari 2013 fram till våren 2015. DU kan delta om du är en drömmare!

Vill du ha/har fått en drömdagbok? Kontakta oss på www.trixterfordreamers.n.nu

Vem är NARKO?

Kan man skapa en fullödig karaktär av flera människors erfarenheter och lära känna henne på djupet, utan att träffa henne? Det är det dags att ta reda på nu. Det material, de samtal och de drömska besök vi gjort under våren utgör grunden för Narkos personlighet. Du kan vara med och bygga resten, du kan ge henne en av dina drömmar om du vill. Ett minne, en erotisk fantasi, en sorg. Du kan bli hennes vän eller brevvän.

Drömfångare  Narko  Trixter

Fred&Di Gallery, DIY, StreetArt Gallery -wherever you are!

                                                              Fred&Di Gallery

REYKJAVIK, ISLAND

                                                           BERLIN, TYSKLAND

GÖTEBORG, SVERIGE

Glasflickans blick, foto och video utställning på Teater Trixter, våren 2013

Utställningen Glasflickans blick växte fram i samklang med pjäsen "Man av glas" som visades på Teater Trixter 2013. 

Valet av bilderna genljuder tonen i pjäsen, sökande efter identitet.

"Att vara eller icke vara." Det är frågan. Det är klyschan. Det är verkligheten, är pjäsen.

Smälta samman med; det påtvingade, sin omgivning, det inre.

 Intet och något. Vara sitt namn, sitt ansikte, ansiktslös.

Diana arbetar med analogt foto. Fotografierna är till en viss del iscensatta medan formen för hur de skapas i den analoga filmen söker slumpen, genom överexponering, ljusinsläpp och rörelse. Samspelet mellan viljan och det oförutsägbara.
Hennes videoverk är ett utryck för den monotona rörelsen kontra stillheten, förändring kontra det konstanta.
​
Utställningen blir en form av installation. Här knyts fotografierna och det lilla rummet med de 2 videoverken, ”Gunga/När jag var liten ville jag bli stor, nu när jag är stor vill jag bli liten” och ”Hoppa”, ihop av en större subtil projektion mitt i lokalen ”Ljusdans”

Länk: http://www.trixter.se/#!diana-storsen/c22wj

Reök Szeged, Ungern, Samlingsutställning 2012

 

Ljusdans/videoloop

"SLIPPERY TERRAIN" IN THE NORDICHOUSE, REYKJAVIK, ICELAND

  

SLIPPERY TERRAIN
Saturday 7th og May 2011 - Sunday 29th of May 2011

Thora Gunnarsdottir, Nina Lassila, Johanna Willenfelt, Juliana España Keller, Diana Storåsen and Elin Anna Þórisdóttir

The group is invited to create work around and about the surrounding eco system of the Nordic House in Reykjavik.
In the front yard of the Nordic House and the Icelandic University you will find a natural reserve aimed to foster the bird variety in Reykjavík. The Nordic House, The University of Iceland, and Reykjavik city are gathering forces to improve the area. Research shows that diversity in the area is declining; competitive plants are threatening the flora, birds are decreasing and contamination is found in the water. The marsh of the preserved land has also diminished and in the northeastern part of it, the soil has almost dried. Experts have pointed out that with the help of some relatively simple improvements, the marsh could do its work even better as a sanctuary for birds, water species and herbs.
The goal is to improve habitat conservation and variety and restore the wetland in the reserve. The
increased attention to the area will hopefully increase awareness of the ecological importance of wetlands.

The goals of the improvements are to:
To maintain and to restore biodiversity and ecosystem functions
Make a safe place for birds to hatch and nest
Remove invasive plants.
Make a life research facility for students of the University.
Increase interest and knowledge about the ecological importance of wetlands.
Make the area an exemplary for the recovery of wetlands.

We intend to work on site specific art works where the project in the wetlands, the problems they face
and/or causes will be addressed by each individual artist resulting in a dialogue with the space, the area
and hopefully raise questions for the viewer to respond to.

NATURE AND MEMORIES / Hardanger Kunst Senter 2010

The modern man is looking to nature to enjoy the solitude, peace and tranquility. Alone in the forest, we get time for our own thoughts. Sometimes a place of melancholy and sorrow. Such dreams become a healing force for lost, troubled souls. But there is another side. Solitude in nature can be ugly and unmanageable, making us feel small and exposed. Like strangers. Do we, the modern urban people, find what we seek when we go out in the forests? Relaxation? Depth for the soul to breathe whitin? Or do we meet a self-sufficient, icy emptiness, filled with haunting birdsong?

The exhibition visualized the contemporary urban man's complex relationship with nature as an experience. Our romantic notion of nature as a sanctuary set against images of nature as a place of confusion and crisis. In the face of nature, we meet ourselves, but what happens to our natural experience if we can not face ourselves? Someone with a guilty conscience, will not be seeking refuge in forests, wrote John Burroughs in 1895. I will update this statement: With a guilty conscience, we go into the forests.

LONELINESS OF MAN / Hardange Kunst senter

LONELINESS OF MAN / Hardanger Kunst senter / 11/9-3/10 2010
Med Diana Storåsen, Stina Karlsdottir Vestrin och Roger Karlsson

Den moderna människan söker sig ut i naturen för att njuta av ensamheten, lugnet och tystnaden. Ensamma i skogen får vi tid för våra egna tankar. Ibland en plats för för vemod och sorg. Naturupplevelsen blir en helande kraft för vilsna, oroliga själar. Men det finns en annan sida. Ensamheten i naturen kan vara otäck och ohanterlig, få oss att känna oss små och utsatta. Som främlingar. Hittar vi, moderna stadsmänniskor, det vi söker när vi går ut i skogen? Avkoppling? Djup för själen att andas i? Eller möts vi av en självtillräcklig, isande tomhet, fylld av spökande fågelkvitter.

I utställningen visualiseras den nutida stadsmänniskans komplexa förhållande till naturen som upplevelse. Vår romantiska föreställning om naturen som andningshål ställs mot bilder av naturen som en plats för vilsenhet och kris. När vi möter naturen möter vi oss själva, men vad händer med vår naturupplevelse om vi inte kan möta oss själva? Den som har dåligt samvete söker inte sin tillflykt till skogen, skrev John Burroughs 1895. Utställningen uppdaterar det påståendet: Med dåligt samvete går vi ut i skogen.

VALMA - GENETISKA MINNEN, FINNS DET ?

Ett arbete kring minnet av min mormor Valma och hennes inte så goda styvmor, som klippte av Valmas flätor för att sidenbandet blivit smutsigt och låste in henne på vinden.
Kan detta minne ha lagrats i mitt ?
Kring denna historia/minne har jag skrivit en berättelse med foton och ord.

PERFORMANCE: TULPANFLICKAN SJUNGER UT DEN MAGISKA RINGENS TAL; 284 TULPANLÖKAR I EN RING RUNT RÖDA STEN.

Foto: Stina Karlsdottír Vestrin

MARKERING AV VÄNSKAPSRINGENS TAL VID RÖDA STEN

Ringen vid Röda sten har påbörjats.

Söndagen den 13:de september 2009 startade den första delen av utmarkeringen av cirkel nr 2. Cirkel nr. 2 bygger den andra av de två vänskapstalen, 284. Lars Åsling och Diana Storåsen slöt upp och vi påbörjade utmärkningen av gränsen till den andra ringen med diameter 284 .

GÖTEBORGS KONSTBIENNAL 4 SEP–15 NOV- 2009 SATELLIT PROJEKT -VÄNSKAPSTALETS RING

PERFORMANCE - "EN RING AV TULPANER"


UNDER SEPTEMBER KOMMER JAG ATT UTFÖRA EN PERFORMANCE SOM "TULPANFLICKAN".
SOM MEDLEM I GRUPPEN "VÄNSKAPSTALETS RING" PLANTERAR JAG TULPANLÖKAR FÖR ATT MARKERA DEN 2 RINGAR VI PLACERAT UT VID KONSTEPIDEMIN OCH RÖDA STEN./ info: www.thering.in
DETTA SOM EN SYMBOL FÖR GRÄNSEN AV DEN MAGI SOM SKAPAS INNANFÖR RINGEN.
FOTON AV AKTIONEN KOMMER ATT PUBLICERAS UNDER SEPTEMBER.


Projekt idén / Vänskapsringen/ "En ring av tulpaner"

Den röda tråden är att väcka en poetisk förnimmelse, som snuddar vid DET DRÖMSKA, sagolika och ofta nostalgiska.


Hela projektet har en poetisk underton och fokus är tema vänskap och magi.
Genom att sätta dessa tulpanlökar i skog och mark runt Konstepidemin och Röda Sten växer en synlig gräns upp till våren och väcker en nyfikenhet hos publiken och skapar kärnan i verket.
Den näst intill naiva glädje och överraskning och anda som det skapar står i koppling till vänskap och magi.

Verkets symbolik om det vi planterar mentalt hos varandra kommer vi sedan se växa vacker.

Under september planterar jag ut ca 300 tulpanlökar runt Konstepidemin och Röda Sten i Göteborg.

MED TACK TILL, SPONSOR: PLANTAGEN http://www.plantagen.se/
och Lasse Butikschef på Hisingen Plantagen.

DEVIANT ART 2009 / Videoloop - Gunga

The (deviant) Art Festival 26.6 - 18.7 2009 www.deviantartfestival

Konstnärerna och arrangörerna Fredrik Lindberg och Joanna Ageborn gör sig återigen redo att möta publiken med nya spännande uttrycksformer.

I år i samarbete med Diana Storåsen som co-curator.

För fjärde året i rad hålls den uppskattade och omskrivna konstfestivalen (Deviant) Art Festival i Trollhättan.
Olika platser i staden blir till en arena där internationella konstnärer möts i lekfulla konstaktioner.

Festivalen kommer som tidigare att lägga tyngdpunkten på installationer, performance och videokonst. Festivalens fasta utställning finns i Konsthallen mellan den 26/6 – 18/7. Pumphuset slår upp sina portar vid specifika events.

Konstnärer i årets festival är:
Joanna Ageborn, Fredrik Lindberg, Angus Braithwaite, Diana Storåsen, Janie Nicoll, Noomi Österling, Charlotte Young, Maria-Lena Hedberg, Beth Collar, Frida Franker, Daniel Lehan, Linn Stålberg, Stephen Palmer, Anne Colvin, Ann Vance, Pop Up Films, Peter S Amantea, Antonio Contador, Penelope Reichley, Baldvin Ringsted, Mathieu Rouget, Carolyn Kane, Hakeem B, Jonathon Franco, Isabelle Prim, Johanna Reich.







GUNGA- När jag var liten. Video (loop)
Med en voice-over av en kvinnoröst:
- När jag var liten ville jag bli stor.
- Nu när jag är stor vill jag bli liten.

"



ARTIKEL I TTELA 27 JUNI 2009:

"I Diana Storåsens video leder en gungas rörelser tankarna till "Suckarnes mystär", Stagnelius dikt om tillvarons villkor: makten att begära, tvånget att försaka."

Trollhättans konsthall, Deviant Art. 2009 Juni/Juli


ERIK JOHAN STAGNELIUS

SUCKARNES MYSTÉR

"Suckar, suckar äro elementet,
i vars sköte Demiurgen andas.
Se dig om! Vad gladde dina sinnen?
Kom ditt hjärta fortare att klappa,
och med fröjdens milda rosenskimmer?
flyktigt stänkte dina bleka kinder?
Säg vad var det? Blott en suck av vemod
som ur andelivets källa fluten
vilsefor i tidens labyrinter.
Tvenne lagar styra mänskolivet.
Tvenne krafter välva allt, som födes
under månens vanskeliga skiva.
Hör, o mänska! Makten att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Skilda åt i himlen,
en och samma äro dessa lagar
i de land där Achamot befaller,
och som evig dubbelhet och enhet
fram i suckarnas mystèr de träda.
Mellan livets sorgesuck och dödens
mänskohjärtat vacklar här på jorden,
och vart enda andedrag förkunnar
dess bestämmelse i sinnevärlden.
Ser du havet? Ilande det kommer,
vill med blåa längtansfulla armar
under fästets bröllops-facklor sluta
till sitt bröst den liljekrönta jorden.
Se det kommer. Hur dess hjärta svallar
högt av längtan! Hur dess armar sträva!
Men förgäves. Ingen önskan fylles
under månen. Själva månens fullhet
minutlig. Med bedragen väntan
dignar havet och dess stolta böljor
fly tillbaka suckande från stranden.
Hör du vinden? Susande han svävar
mellan lundens höga poppelkronor.
Hör du? växande hans suckar tala,
liksom trånsjukt han en kropp begärde
att med sommarns flora sig förmäla.
Dock re`ntyna rösterna.På lövens
eolsharpa klingar svanesången
ständigt mattare och dör omsider.
Vad är våren? Suckar blott från jordens
dunkla barm, som en himlens konung fråga
om ej Edens maj en gång begynner.
Vad är lärkan, morgonstrålens älskling?
Näktergalen, skuggornas förtrogna?
Suckar blott i växlande gestalter.
Mänska! vill du livets vishet lära,
o, så hör mig! Tvenne lagar styra
detta liv. Förmågan att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Adla du till frihet
detta tvång, och helgad och försonad
over stoftets kretsande planeter
skall du ingå genom ärans portar.

WHITE

BLUE

PURPLE

BUTTERFLIES PERFORMANCE/ CARNAL KNOWLEDGE 2004/2005

ARTIKEL I GP 2004 /
Mikael Olofsson


"Video i full blom 2004

Carnal Knowledge på Trollhättans konsthall undersöker "kvinnans position", men undersökningen är lekfull.

Blir pojkar någonsin vuxna? Sent och ofullständigt. Blir flickor det? På något vis har jag tagit det för givet. Men hur många kvinnliga konstnärer har inte ett ben kvar i flickrummet och händerna under det rosa täcket? Alltsedan Helene Billgren (åtminstone) har Flickan gång på gång dykt upp i den svenska konsten, beväpnad med en ljuvhet och oskuldsfullhet som känts farlig och bedräglig. Ironi! Det är lätt sagt. Men ironikerns ambivalens till det som hon ironiserar över?



Vid trottoaren strax intill Trollhättans konsthall finns ett litet videogalleri. På en upptagning springer två fjärilar (Fröydi Laszlo och Diana Storåsen) runt på stan i luftiga språng och ställer till med förvirring. Återigen en performance avlägset släkt med - inte svensexan den här gången, utan möhippan. Men vackrare, barn-likare (inte barnsligare) och utan inslag av förnedring. Eller? I min vaga förtjusning känner jag mig plötsligt avslöjad som ståndare i bedrövlig avsaknad av blomma.



Videon borde kunna locka upp besökare till Carnal Knowledge på konsthallen, en utställning med åtta konstnärer från fem nordiska länder plus Peru. Kvinnliga, det ingår i konceptet. Samarbetet kommer att gå vidare till konstnärernas olika ursprungsländer men ge upphov till helt andra utställningar.

Det finns ett mycket tydligt föremål härinne, Speldosa, av just Diana Storåsen. På utsidan är asken klädd med material från porrbilder (som collage) och ett kärlekspar på stranden. På insidan finns en liten dansdocka i piruettställning, uppradade geléhallon (visst kallas de "jungfrubröst") och ett naket människohjärta, om än av plast. Höljet av realiteter till trots (sex!) förblir alltså hjärtat och denna söta flickdrömvärld intakt? Det är en ut-och invändning av gamla tiders gubbföremål, där det pornografiska måste döljas bakom det oförargliga. Subtilare är Fröydi Laszlos nästan händelselösa storbildsvideo. Kameran kretsar runt en kvinna som sitter i den vackra naturen i det sköna solskenet och lyssnar till fågelsång och insektssurr, med ett bejakande leende som tyder på total samstämmighet med omgivningen. Men leendet stelnar, nästan omärkligt. En tveksamhet eller undran smyger sig in. Förhöjd vaksamhet. Ett främmande läte bland de naturliga? (Inte vad jag kan höra.) Leendet återvänder, samförståndet testas på nytt: håller det? Att uttrycka något precist med så små medel kräver konstnärligt mod.



Det finns annars gott om polariseringar på utställningen. En vägg med ett arrangemang av 520 vackert handklippta pappersblommor i olika färger ställs hos Anneli Pihlgren mot en svart medeltida byggnad av kartong, en märklig hybrid mellan kyrka och borg: Hedendom, med tanke på byggnadsstilen en gåtfull titel.

I en av Nina Lassilas videor bygger konstnären med filtar och möbler en koja i lägenheten, större och större; en noja som slagit ut i full blom, eller den vuxnas besvikelse över att vuxenkojan (lägenheten) inte höll vad den tycktes lova? På utställningen sitter ingenstans man och kvinna ihop. Men den rör flera gånger vid en könsöverskridande fråga, nämligen hur den vuxna och barnet i den vuxna sitter ihop.



Carnal Knowledge

(Helena Blomqvist, Trinidad Carrillo, Nina Lassila, Fröydi Laszlo, Anneli Pihlgren, Diana Storåsen, Sidsel Stubbe Schoul, Kristin Elva Rögnvaldsdottir)

Trollhättan konsthall visas t o m 6/12 2004



Mikael Olofsson / GP



***********************************************************


ARTIKEL I GP 2005/ ULF BENKEL


"Konst som stärkande äventyr 2005



Konst: Livsbejakande feministisk konst

fyller just nu konsthallen Vitehall i Kungsbacka.

Det är ingen slump - där pågår sedan länge ett arbete för att stärka unga tjejers självförtroende.

Under rubriken Carnal knowledge visar åtta konstnärer från och med i dag sina verk i kulturhuset Fyrens ljusa konsthall.

De använder olika tekniker och har rötterna i olika nordiska länder - samt Peru - men har det gemensamt att alla är kvinnor och att de ägnar sig åt det de kallar "feministisk äventyrlighet".

Vill starta en diskussion

- Jag gillar konst som känns äventyrlig och humoristisk men där det ändå finns ett bakomliggande budskap. Det finns så mycket aggressiv och destruktiv konst, säger norsksvenska Diana Storåsen, som är curator för utställningen och själv ställer ut textila verk - samt medverkar som fjäril i en performance med norska Fröydi Laszlo.

- Men konst blir ofta klassad som banal om den innehåller mycket färg och humor, säger svenska Anneli Pihlgren, vars bidrag består av 520 pappersblommor fastnålade på väggen.

- Vi vill inte vara elitistiska utan inkluderande, men förhoppningsvis ändå sätta igång en feministisk diskussion inne i besökaren, deklarerar Fröydi Laszlo, som även medverkar med ett videoverk.

Kortfilm med kojbygge

Samma teknik använder isländska Kristin Elva Rögnvaldsdottir, som blandar filmsekvenser med teckningsskisser, och finska Nina Lassila, som visar kortfilmer med iscensatta aktiviteter, bland annat ett kojbygge. Danska Sidsel Stubbe Schou har använt fotosnapshots som underlag för broderier, Trinidad Carrillo visar magiskt laddade bilder tagna i ursprungslandet Peru och svenska Helena Blomqvist ställer ut fejkade historiska foton där klassiskt manliga soloprestationer gestaltas av två kvinnor.

Initiativet till konstprojektet kommer från trion Storåsen, Laszlo och Pihlgren, som redan 2003 började diskutera att göra något som vände sig till unga tjejer. De kontaktade andra konstnärer som de visste jobbade feministiskt, vilket resulterade i den aktuella vandringsutställningen. Carnal knowledge har, med stöd från Nordiska ministerrådet, visats i Trollhättan och i Reykjavik på Island och ska förhoppningsvis även nå de övriga nordiska länderna.

Stärker unga kvinnor

För konsthallen Vitehall utgör utställningen ännu en pusselbit i det feministiska projektet Kultur och kropp, som riktar sig till just tjejer i tonåren och ska pågå till 2008.

Tidigare har man bland annat arrangerat tjejkvällar med konstnären Catti Brandelius, författarna Moa Elf Karlén och Johanna Palmström och sexologen Sandra Dahlén - som hade tygskulpturworkshop under den för vissa Kungsbackabor provocerande rubriken "Muff-verkstad". Även självförsvarsövningar, yoga, sång och dans har stått på programmet.

- Syftet är att ge unga kvinnor självförtroende, att de ska känna att de duger och är trygga i sina kroppar, berättar Hanna Eklöf, konstintendent och initiativtagare och pådrivande kraft bakom Kultur och kropp.

- När yogainstruktören Margaretha Fahlström Westin, som har kurser i kulturhuset, började jobba i skolor märkte hon vilken dålig relation till sina kroppar många tonårstjejer har. Kroppen är ju också i fokus så mycket i reklam och annat - den ska förändras och förbättras hela tiden, säger Hanna Eklöf, som tror att hennes engagemang kan härledas till skoltiden på tekniskt gymnasium med 80 procent killar.

- Det förekom både diskriminering och trakasserier, men på 1980-talet fanns inga diskussioner om sånt. När jag själv fick upp ögonen för maktstrukturer och annat kändes det angeläget att andra inte skulle behöva ha samma slags gymnasietid.

Unga pojkar med i nästa projekt?

Hanna Eklöf berättar att det även finns tankar på en liknande satsning för unga pojkar. Närmast ska hon dock ägna sig åt ett helt annat projekt: ett års föräldraledighet med bebisen som beräknas anlända i dagarna.

- Men min vikarie Eva Ygfeldt fortsätter att ha kontakt med det nätverk av unga tjejer som har bildats i Kungsbacka. De är engagerade och kommer med förslag, och vi vill hellre gå efter deras önskemål än hitta på saker åt dem.



ULF BENKEL
031-62 40 00 granslost@gp.se"

UTSTÄLLNINGAR:

THE LIVING ART MUSEUM/REYKJAVIK/ISLAND
http://www.nylo.is/english/index.php?option=content&task=view&id=66&Itemid=90

TROLLHÄTTAN KONSTHALL
http://www.periferi.nu/sidor/konsthallen/aktuell22.html

LÄNSMUSEET HALMSTAD

Taket