KLÄNNINGEN-KORTFILM 2014-2015

KLÄNNINGEN/PILOTFILM/SKISS

 

KLÄNNINGEN, är en kortfilm, privatproducerad film i samarbete med Okimono (www.okimono.se) och Film i väst/ Mixed Minds

http://www.kulturivast.se/film/nyheter/5-x-mixed-minds-kultur-i-vast-bjuder-in-till-oppet-samtal

Diana Storåsen är kvinnan bakom filmen. Detta är en pilotfilm/skiss av "Klänningen", ett relationsdrama som utspelar sig i en dockskåpsmiljö uppbyggd i full skala. Med specialbyggd scenografi samt rekvisita. Den färdiga filmen har skådespelare (ej dockor).

Klänningen

Längd: ca 15 min

Format: Canon 7D, Canon 5D, Black Magic

Regi & Manuskript: Diana Storåsen

Produktion: Okimono

Skådespelare: Ylva Gallon och Claudio Salgado

Fadd: Erika von Wiessenberg

Foto: Martin Norberg, Diana Storåsen

Scenografi: Diana Storåsen

Kostym: Anna Melin

Ljud:  Björn Knutsson

Klipp: Raheleh Ka

Musik: Klassiskt, piano, ex: Chopin





Synopsis
Relationsdrama. Ett par i 40-års ålder avslutar sin relation.  Vad har skapat situationen?
Dramat utspelar sig i ett rum som har karaktären av ett dockskåp.

Rekvisita kommer vara special-tillverkad och har något under- och överdimensionerade proportioner. Skalförskjutning. Där skådespelarna möter objekt som skapar något drömskt och absurt.

Jag söker efter absurditeten via den allvarsamma dialogen i kontrast med den förhöjda miljön.

En tvist i tid och rum.
Jag kommer att arbeta mycket med stämningen genom närbilder av föremål, blickar mellan karaktärerna och kroppsspråk.  Det outsagda.
Tiden är irrelevant, fönstren används för projektioner av minnesbilder och animerade scener som pågår parallellt med dialogen.

Teater Trixter / Drömfångare / Narko / 2013-2015

Projektledare för  Drömfångare är sedan starten Karin Blixt och Petra Revenue. I höst har ytterligare en projektledare tillkommit. Diana Storåsen. Diana är konstnär och fotograf. Ibland förvandlas hon till Petrina.

Vad handlar Drömfångare om?

Fantasierna vi delar. Tvångsföreställningarna. Drömmarna. Arketyperna. I drömmen är vi alla lika, eller är vi det? Upplöser drömmarna klass, kön identitet? Har drömmen en egen estetik? Påverkas drömmen av åldrande?

Vilka broar finns mellan drömmen och det vakna livet? Är det konsten? Hur ser drömmarna ut just här och nu? Drömvärlden är en plats vi inte kontrollerar på samma sätt som den verkliga världen. Ändå kan vi tala om och gestalta den. Tillsammans.

Drömfångare är ett konstprojekt som sträcker sig från januari 2013 fram till våren 2015. DU kan delta om du är en drömmare!

Vill du ha/har fått en drömdagbok? Kontakta oss på www.trixterfordreamers.n.nu

Vem är NARKO?

Kan man skapa en fullödig karaktär av flera människors erfarenheter och lära känna henne på djupet, utan att träffa henne? Det är det dags att ta reda på nu. Det material, de samtal och de drömska besök vi gjort under våren utgör grunden för Narkos personlighet. Du kan vara med och bygga resten, du kan ge henne en av dina drömmar om du vill. Ett minne, en erotisk fantasi, en sorg. Du kan bli hennes vän eller brevvän.

Drömfångare  Narko  Trixter

Fred&Di Gallery, DIY, StreetArt Gallery -wherever you are!

                                                              Fred&Di Gallery

REYKJAVIK, ISLAND

                                                           BERLIN, TYSKLAND

GÖTEBORG, SVERIGE

Glasflickans blick, foto och video utställning på Teater Trixter, våren 2013

Utställningen Glasflickans blick växte fram i samklang med pjäsen "Man av glas" som visades på Teater Trixter 2013. 

Valet av bilderna genljuder tonen i pjäsen, sökande efter identitet.

"Att vara eller icke vara." Det är frågan. Det är klyschan. Det är verkligheten, är pjäsen.

Smälta samman med; det påtvingade, sin omgivning, det inre.

 Intet och något. Vara sitt namn, sitt ansikte, ansiktslös.

Diana arbetar med analogt foto. Fotografierna är till en viss del iscensatta medan formen för hur de skapas i den analoga filmen söker slumpen, genom överexponering, ljusinsläpp och rörelse. Samspelet mellan viljan och det oförutsägbara.
Hennes videoverk är ett utryck för den monotona rörelsen kontra stillheten, förändring kontra det konstanta.
​
Utställningen blir en form av installation. Här knyts fotografierna och det lilla rummet med de 2 videoverken, ”Gunga/När jag var liten ville jag bli stor, nu när jag är stor vill jag bli liten” och ”Hoppa”, ihop av en större subtil projektion mitt i lokalen ”Ljusdans”

Länk: http://www.trixter.se/#!diana-storsen/c22wj

Reök Szeged, Ungern, Samlingsutställning 2012

 

Ljusdans/videoloop

"SLIPPERY TERRAIN" IN THE NORDICHOUSE, REYKJAVIK, ICELAND

  

SLIPPERY TERRAIN
Saturday 7th og May 2011 - Sunday 29th of May 2011

Thora Gunnarsdottir, Nina Lassila, Johanna Willenfelt, Juliana España Keller, Diana Storåsen and Elin Anna Þórisdóttir

The group is invited to create work around and about the surrounding eco system of the Nordic House in Reykjavik.
In the front yard of the Nordic House and the Icelandic University you will find a natural reserve aimed to foster the bird variety in Reykjavík. The Nordic House, The University of Iceland, and Reykjavik city are gathering forces to improve the area. Research shows that diversity in the area is declining; competitive plants are threatening the flora, birds are decreasing and contamination is found in the water. The marsh of the preserved land has also diminished and in the northeastern part of it, the soil has almost dried. Experts have pointed out that with the help of some relatively simple improvements, the marsh could do its work even better as a sanctuary for birds, water species and herbs.
The goal is to improve habitat conservation and variety and restore the wetland in the reserve. The
increased attention to the area will hopefully increase awareness of the ecological importance of wetlands.

The goals of the improvements are to:
To maintain and to restore biodiversity and ecosystem functions
Make a safe place for birds to hatch and nest
Remove invasive plants.
Make a life research facility for students of the University.
Increase interest and knowledge about the ecological importance of wetlands.
Make the area an exemplary for the recovery of wetlands.

We intend to work on site specific art works where the project in the wetlands, the problems they face
and/or causes will be addressed by each individual artist resulting in a dialogue with the space, the area
and hopefully raise questions for the viewer to respond to.

NATURE AND MEMORIES / Hardanger Kunst Senter 2010

The modern man is looking to nature to enjoy the solitude, peace and tranquility. Alone in the forest, we get time for our own thoughts. Sometimes a place of melancholy and sorrow. Such dreams become a healing force for lost, troubled souls. But there is another side. Solitude in nature can be ugly and unmanageable, making us feel small and exposed. Like strangers. Do we, the modern urban people, find what we seek when we go out in the forests? Relaxation? Depth for the soul to breathe whitin? Or do we meet a self-sufficient, icy emptiness, filled with haunting birdsong?

The exhibition visualized the contemporary urban man's complex relationship with nature as an experience. Our romantic notion of nature as a sanctuary set against images of nature as a place of confusion and crisis. In the face of nature, we meet ourselves, but what happens to our natural experience if we can not face ourselves? Someone with a guilty conscience, will not be seeking refuge in forests, wrote John Burroughs in 1895. I will update this statement: With a guilty conscience, we go into the forests.